Jag har en närgången liten rackare på min höft.
söndag, februari 28, 2010
Rastlös
Men på en söndag är det inte så mycket aktivitet inom det område som lockar och pockar. Jag avvaktar och inväntar vardagen och ser vad som sker...
Lite bilder...
Himlen bjöd på skådespel
Middagen under förberedelse; räksmörgås till förrätt, grekisk pyttipanna till huvudrätt och chokladmousse till dessert
Åsa och Camilla i samtal...
...jag tror att det var skolan som avhandlades här
Vad Anna-Maria gör här har jag ingen aning om...
...men jag tror att det var nåt hon höll på att förklara för Åsa - med stor inlevelse ;)
Jag var glad att jag inte skulle till någon av dessa byar när jag skulle knata hem
Stigs bror Dan var på besök från Finland
Max spelade också spel och höll kontakt med en kompis som gjorde samma sak under tiden
Spännande var det tydligen...
...för koncentrationen var hög!
Dans dotter Isabelle hade med sig sin vovve Ella...
...som lyckades fnysa ner mina glasögon *s*
This is My Life
Jag har inte sett mycket en Melodifestivalen men denna gillade jag skarpt, så skarpt att jag till och med röstade - två gånger ;)
Jag hoppas att hon går ännu längre i tävlingen!
Jag hoppas att hon går ännu längre i tävlingen!
lördag, februari 27, 2010
Tjejkväll hos Åsa
Det är Åsa, jag, Camilla, Ida, Jill, Anna-Maria, en drös med kids...och Jocke. Han pallade inte riktigt med en killhelg i Pålkem;-)Barnen äter just huvudrätt och vi andra väntar på vår tur. Det är ingen vild och galen tillställning utan snarare sansat och stillsamt, rätt skönt. Min gissning är att det blir melodifestival sen:-)
Våga fråga
En fråga i all okunskap...
När jag ger kissarna "blötmat" så brukar Fellan börja jama, stryka sig mot benen och "prata" intensivt. Är detta ett prat om mat då? Förstår andra kissen Brittan då vad som är på gång? Vet hon att det handlar om mat? Är detta mjauande ett speciellt mjauande som betyder nåt specifikt? Jag har nämligen aldrig sett Brittan komma springande när Felicia sätter igång med sitt prat när maten är på väg att serveras utan det brukar vara så att jag går och visar henne maten för att hon ska ha en chans att hänga med innan lilla matvraket Felicia satt i sig allt själv ;)
När jag ger kissarna "blötmat" så brukar Fellan börja jama, stryka sig mot benen och "prata" intensivt. Är detta ett prat om mat då? Förstår andra kissen Brittan då vad som är på gång? Vet hon att det handlar om mat? Är detta mjauande ett speciellt mjauande som betyder nåt specifikt? Jag har nämligen aldrig sett Brittan komma springande när Felicia sätter igång med sitt prat när maten är på väg att serveras utan det brukar vara så att jag går och visar henne maten för att hon ska ha en chans att hänga med innan lilla matvraket Felicia satt i sig allt själv ;)
Intressekonflikt
Jag står och velar mellan två hötappar just nu. Vilket smakar egentligen bäst? Fast egentligen tror jag redan att jag vet i vilken ände jag ska börja, visar den sig smaka ruttet går jag vidare till nästa ;)
Operations: puts och fej!
Jag hann med mycket i går kväll, både after workande och umgänge med syster och hennes middagssällskap. Vi hade trevligt på Bodensia och vår sektionsledare blev både glad och överraskad över den stora uppslutningen, sången (som en av doktorerna skrivit) och presenterna. Maten däremot var ingen höjdare, jag tycker faktiskt att den var under all kritik. Det skulle vara italienskt tema och det som serverades var nån blöt, smaklös kyckling med pesto på, en lasagne som såg ut som en röra, nån pennegratäng med bacon, en "pytt" av potatis, oliver m.m. Bäst var de marinerade champinjonerna och Lokan. Vid 19:30 började jag känna att jag hade gjort mitt och begav mig tillsammans med Maria tillbaka till jobbet för att hämta bilen, när jag släppt av henne hemma pyste jag mot byn där syster hade kvar sina middagsgäster; Ida, Kristina, Ingela och Anna-Maria + deras kids. Jag gjorde dem sällskap och serverades både vin och nån drink och det var riktigt trevligt, det blev en blandning av lättsamma samtal, mycket skratt och diskussioner om "heta potatisar" som sjukvård, vänskapsrelationer, kärleksrelationer, barn och skolväsendet.
När klockan började närma sig 01:30 kände jag att luften gick ur, jag kämpade på en halvtimme till men vid 02 begav jag mig mot sängen. Jag tror att jag somnade som en "klubbad" och har sovit så gott hela natten. Jag väcktes av ett telefonsamtal på tidig morgonkvist men somnade sedan om utan problem. Efter lite lunch har jag nu påbörjat mitt fejande idag, jag ska bädda rent, dammsuga och dammtorka här på kammaren och tvättmaskinen går för fullt. Åter till "my shores"!
BTW: idag är det betydligt mildare och snön faller lätt från himlen, m.a.o hopp om livet och en kommande vår! :)
När klockan började närma sig 01:30 kände jag att luften gick ur, jag kämpade på en halvtimme till men vid 02 begav jag mig mot sängen. Jag tror att jag somnade som en "klubbad" och har sovit så gott hela natten. Jag väcktes av ett telefonsamtal på tidig morgonkvist men somnade sedan om utan problem. Efter lite lunch har jag nu påbörjat mitt fejande idag, jag ska bädda rent, dammsuga och dammtorka här på kammaren och tvättmaskinen går för fullt. Åter till "my shores"!
BTW: idag är det betydligt mildare och snön faller lätt från himlen, m.a.o hopp om livet och en kommande vår! :)
fredag, februari 26, 2010
torsdag, februari 25, 2010
Njutning
Det är precis vad det är att få krypa ner i sängen när man är trött. Jag älskar verkligen mina hårda, svala dunkuddar och mitt fluffiga täcke - och i helgen tänkte jag toppa detta ännu mer med renbäddning. De stilla andetagen av en sovande saknad själ fattas mig dock. Men jag väntar - för jag har blivit bra på att vänta. Godnatt go' vänner och andra förbipasserare! :-)
1000 kr "nöjen"
Mitt bildäck gick dessvärre inte att laga, det hade bara knastrat och krasat när de försökte pumpa upp det så det blev att sätta ett helt nytt på fälgen à 650 kr. Roligare kunde man ju ha haft för de pengarna. En rulle skyddplast till att "pynta" kammaren med inför pelletspåfyllningen landade på dryga 350 kr. Så idag har jag lagt 1000 kr på hur trista prylar som helst. Nåja, nu är det gjort. Det som återstår är att höra om "Jocke bildoktorn" kan ta sig en titt på min ojämna bromsverkan och hjälpa mig fixa det innan sista datumet för ombesiktning löper ut den 9/3.Dagen idag har annars rullat på i ett raskt tempo, inte mycket dötid på jobbet inte. Arbetsdagen har varvats med inbokade besök till VC, spontana besök av patienter till dito och hembesök. Den förhatliga köksveckan går dessutom mot sitt slut. Jippi kay ey!
I morgon är det fredag och då ska vi avsluta dagen med After Work på Bodensia för att uppvakta en person på jobbet (skriver inte desto mer om vem det är ännu). Jag tror att det är ganska många anmälda så det blir säkert trevligt. Jag hade däremot inte tänkt bli så värst långrandig utan åker nog hemöver ganska tidigt, vill pusta lite och inte vara på ranten helgens alla kvällar (ett tecken på ålderdom? *s*). Nog för att söndagen är fri men då känns det mest som om man laddar upp inför jobb igen.
Besviken men boostad
Ok, saken är den är att jag kollat mig om för lite nya utmaningar i livet. Lite ny luft under vingarna. En ny vinkling. Utveckling både såväl personligt som professionellt plan. Om det är det rätta vet jag inte men vägen tillbaka finns ju - åtminstone en tid. Landet och staden står kvar förhoppningsvis hela mig livstid, jobbet är det man inte kan hålla på i evigheter dock. Men sex månader har jag på mig att testa och det känner jag att jag vill göra. Oavsett om det blir sex månader, ett år, tre år, tio år eller en livstid så är det en god erfarenhet att ha med sig i livet.
Oslo är en förträffligt trevlig stad och norrmännen är i allmänhet trevliga och svenskvänliga (nåja, kanske i OS-sammanhang;)). Den är både "liten" och en storstad på samma gång. Det är få storstäder jag skulle kunna tänka mig att bo i men Oslo är definitivt en av dem. Jag känner även att omkringliggande kommuner som Asker och Bærum verkar vara trevliga ställen.
Förra veckan var jag faktiskt ner till den norska huvudstaden på en intervju, mötet kändes bra, nervositeten höll sig stången och jag kände mig trygg i de svar jag gav på deras frågor. Jag kände att jag visste vad jag talade om och att jag inte konstruerade en person eller erfarenhetsgrund utan jag vara bara jag och jag tror att de tre intervjuarna kände att jag faktiskt hunnit samla på mig en del under de år jag varit yrkesverksam inom professionen. Jag kände att jobbet var både likt och olikt mitt nuvarande, grundarbetet är relativt likt men organisationen och vårdkedjan en helt annan. Jag såg en massa förbättringspotential och det sade även den fackliga representanten under intervjun. I raka ordalag:
"Vi har en del att lära av Sverige"
Under intervjun sade de också att jag hade med mig väldigt bra erfarenheter och kvalifikationer för den organisationsförändring de står inför. Det kändes naturligtvis bra och gav mig boost nummer två.
Några av intervjufrågorna var följande:
Idag ringde de mig från St. Hanshaugen, jag fick veta att vi var tre stycken som gått vidare och som de valt att göra en grundligare koll av genom kontakt med referenser. Naturligtvis hade jag hunnit kolla upp lite vad som sagts och det var enbart vackra och fina ord. Det tackar jag, å det djupaste för! Sektionsledaren i St. Hanshaugen sade även det att jag fått fantastiskt fina referenser och att jag gjort ett mycket bra intryck under intervjun. Där kom fjärde boosten. Men dessvärre sade hon också att det varit väldigt svårt att välja ut en person till jobbet - men att det nu var gjort och att jag inte var den de valt. Däremot finns jag med om det skulle vara så att de får ett avhopp men det lät inte troligt. Tro fasen det, ett fast heltidsjobb i en fin stadsdel i Oslo. Jag blev faktiskt erbjuden ett annat jobb inom enheten då sektionsledaren har hand om hela delen för hjemmebaserte tjenester och inte bara arbetsterapin och sjukgymnastiken men jag känner att jag vill göra det jag är utbildad till och gå framåt, inte tillbaka.
Rubriken sammanfattar nog ganska väl hur jag känner just nu. Jag känner mig naturligtvis besviken över att ha snubblat på mållinjen men är samtidigt oerhört boostad. Att komma så pass långt som jag gjorde på första försöket är banne mig inte fy skam - och dessutom har jag fått en massa fin feedback som bidrar till att sprätta upp självkänslan ett par pinnar på stegen. Men visst känns det tungt att börja om från början (det gäller både jobb, tid och pengar) men det gör jag ändå, för så lätt ger jag mig inte! No way!
Jag resonerar nu lite som man gjorde när man letade hus och blev besviken över att man förlorade vad man trodde var drömhuset i en budgivning, känslan av att nåt bättre aldrig skulle dyka upp slog en mer än en gång och sedan visade det sig att det nog egentligen var ett "ödets nyck" för att nåt annat, bättre, mer lämpat var ämnat åt en. Så måste det vara nu också. Better times are yet to come. Jag har/ska höra med mina referenser om de kan tänka sig att stå kvar på min "lista" om det skulle dyka upp nåt annat som känns lockande. Jag kommer inte att söka "hött och mött" i någon slags desperation, för det är inte vad det handlar om. Jag jobbar på en trevlig arbetsplats med superfina kollegor/arbetskamrater och trivs som fisken i vattnet men jag känner en spirande lust efter att testa nåt nytt och utmana mig själv lite - SÅVIDA det känns rätt. Jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer att bli smått panikslagen om jag skulle få ett jobb i Norge, att lämna tryggheten i ett jobb man kan och en arbetsplats vars rutiner man är införstådd med, lämna familj och goda vänner, lämna ett system och en landsdel man känner till är inte bara. Långt därifrån. Men jag kommer även att sväva runt på små moln och känna lust över att kasta mig in i nåt nytt.
Nu är det bara att sadla om och hålla korpgluggarna öppna. Blir det så blir det, blir det inte så går jag inte under. Men det är nu jag känner att jag har möjligheten och läget. Jag har ju inte ens en lägenhet att säga upp utan kan ta några väskor och åka, resten av mina saker får jag ha kvar här hos syster med familj. Ni är allt bra fantastiska!
Jag vill våga och vinna, ja...det vill jag. Men först måste det dyka upp nåt som jag känner är värt att söka, nåt som lockar och pockar. Sedan tidigare har jag en prenumeration på nya arbetsterapeutjobb från NAV (Norges svar på AF/FK) och idag har jag även beställt övervakningsmail på jobb från Medrec, Finn.no, Helsestillinger, Oslo Kommune och Careerjet. Allt eftersom mailen trillar in får jag värdera de lediga tjänsterna och avgöra om det är något för mig. Jag känner i alla fall att det finns hopp när det kan gå så här pass bra redan på första försöket.
Innan jag avslutar detta mastodontinlägg vill jag åter igen rikta ett tag till mina fina refererenspersoner. Ni är guld värda!
Oslo är en förträffligt trevlig stad och norrmännen är i allmänhet trevliga och svenskvänliga (nåja, kanske i OS-sammanhang;)). Den är både "liten" och en storstad på samma gång. Det är få storstäder jag skulle kunna tänka mig att bo i men Oslo är definitivt en av dem. Jag känner även att omkringliggande kommuner som Asker och Bærum verkar vara trevliga ställen.
Förra veckan var jag faktiskt ner till den norska huvudstaden på en intervju, mötet kändes bra, nervositeten höll sig stången och jag kände mig trygg i de svar jag gav på deras frågor. Jag kände att jag visste vad jag talade om och att jag inte konstruerade en person eller erfarenhetsgrund utan jag vara bara jag och jag tror att de tre intervjuarna kände att jag faktiskt hunnit samla på mig en del under de år jag varit yrkesverksam inom professionen. Jag kände att jobbet var både likt och olikt mitt nuvarande, grundarbetet är relativt likt men organisationen och vårdkedjan en helt annan. Jag såg en massa förbättringspotential och det sade även den fackliga representanten under intervjun. I raka ordalag:
"Vi har en del att lära av Sverige"
Under intervjun sade de också att jag hade med mig väldigt bra erfarenheter och kvalifikationer för den organisationsförändring de står inför. Det kändes naturligtvis bra och gav mig boost nummer två.
Några av intervjufrågorna var följande:
- Berätta lite om dig själv och vad du gjort i kronologisk ordning.
- Hur hanterar du konflikter på en arbetsplats t.ex om en kollega inte sköter sitt jobb?
- Hur arbetar du i organisationsförändringar?
- Beskriv mer om vad du gör i ditt arbete/en vanlig arbetsdag?
- Berätta om din erfarenhet av teamarbete och den feedback du fått på detta.
- Om du planlagt din dag och saker och ting sker; telefonen ringer, folk står vid dörren och vill ha hjälp (m.a.o. stress och flexibilitet). Hur hanterar du detta då?
Idag ringde de mig från St. Hanshaugen, jag fick veta att vi var tre stycken som gått vidare och som de valt att göra en grundligare koll av genom kontakt med referenser. Naturligtvis hade jag hunnit kolla upp lite vad som sagts och det var enbart vackra och fina ord. Det tackar jag, å det djupaste för! Sektionsledaren i St. Hanshaugen sade även det att jag fått fantastiskt fina referenser och att jag gjort ett mycket bra intryck under intervjun. Där kom fjärde boosten. Men dessvärre sade hon också att det varit väldigt svårt att välja ut en person till jobbet - men att det nu var gjort och att jag inte var den de valt. Däremot finns jag med om det skulle vara så att de får ett avhopp men det lät inte troligt. Tro fasen det, ett fast heltidsjobb i en fin stadsdel i Oslo. Jag blev faktiskt erbjuden ett annat jobb inom enheten då sektionsledaren har hand om hela delen för hjemmebaserte tjenester och inte bara arbetsterapin och sjukgymnastiken men jag känner att jag vill göra det jag är utbildad till och gå framåt, inte tillbaka.
Rubriken sammanfattar nog ganska väl hur jag känner just nu. Jag känner mig naturligtvis besviken över att ha snubblat på mållinjen men är samtidigt oerhört boostad. Att komma så pass långt som jag gjorde på första försöket är banne mig inte fy skam - och dessutom har jag fått en massa fin feedback som bidrar till att sprätta upp självkänslan ett par pinnar på stegen. Men visst känns det tungt att börja om från början (det gäller både jobb, tid och pengar) men det gör jag ändå, för så lätt ger jag mig inte! No way!
Jag resonerar nu lite som man gjorde när man letade hus och blev besviken över att man förlorade vad man trodde var drömhuset i en budgivning, känslan av att nåt bättre aldrig skulle dyka upp slog en mer än en gång och sedan visade det sig att det nog egentligen var ett "ödets nyck" för att nåt annat, bättre, mer lämpat var ämnat åt en. Så måste det vara nu också. Better times are yet to come. Jag har/ska höra med mina referenser om de kan tänka sig att stå kvar på min "lista" om det skulle dyka upp nåt annat som känns lockande. Jag kommer inte att söka "hött och mött" i någon slags desperation, för det är inte vad det handlar om. Jag jobbar på en trevlig arbetsplats med superfina kollegor/arbetskamrater och trivs som fisken i vattnet men jag känner en spirande lust efter att testa nåt nytt och utmana mig själv lite - SÅVIDA det känns rätt. Jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer att bli smått panikslagen om jag skulle få ett jobb i Norge, att lämna tryggheten i ett jobb man kan och en arbetsplats vars rutiner man är införstådd med, lämna familj och goda vänner, lämna ett system och en landsdel man känner till är inte bara. Långt därifrån. Men jag kommer även att sväva runt på små moln och känna lust över att kasta mig in i nåt nytt.
Nu är det bara att sadla om och hålla korpgluggarna öppna. Blir det så blir det, blir det inte så går jag inte under. Men det är nu jag känner att jag har möjligheten och läget. Jag har ju inte ens en lägenhet att säga upp utan kan ta några väskor och åka, resten av mina saker får jag ha kvar här hos syster med familj. Ni är allt bra fantastiska!
Jag vill våga och vinna, ja...det vill jag. Men först måste det dyka upp nåt som jag känner är värt att söka, nåt som lockar och pockar. Sedan tidigare har jag en prenumeration på nya arbetsterapeutjobb från NAV (Norges svar på AF/FK) och idag har jag även beställt övervakningsmail på jobb från Medrec, Finn.no, Helsestillinger, Oslo Kommune och Careerjet. Allt eftersom mailen trillar in får jag värdera de lediga tjänsterna och avgöra om det är något för mig. Jag känner i alla fall att det finns hopp när det kan gå så här pass bra redan på första försöket.
Innan jag avslutar detta mastodontinlägg vill jag åter igen rikta ett tag till mina fina refererenspersoner. Ni är guld värda!
Det är ju faktiskt sant!
I går fastnade jag på herrarnas skidstafett, det första jag sett av OS 2010 och dessutom sanslöst spännande. Heja, heja Sverige! Och stort grattis till guldet!
Jag har hört talas om den där träningsvärken man får av att "åka skidor i soffan" och det ligger verkligen nåt i det för idag känner jag av mina vader. Jag måste ha varit aktiv i går! ;)
Jag har hört talas om den där träningsvärken man får av att "åka skidor i soffan" och det ligger verkligen nåt i det för idag känner jag av mina vader. Jag måste ha varit aktiv i går! ;)
onsdag, februari 24, 2010
Fyra dagar februari kvar
Min dag började som sagt inte så strålande men det blev bättre ju mer tiden led, ilskan avtog och jag fick lite trevliga besked. Inte för att det egentligen betyder att nåt är "set" men det har onekligen sått ett frö av förhoppning i alla fall. Till berörda: tack för alla fina ord!♥
I morgon vankas jobb igen men med en annan bil som färdmedel, Spruttis får stå kvar och vila där han är just nu. Stig har varit snäll och hjälpt mig få loss däcket så det nu ligger i kofferten på bilen jag ska låna i morgon. Han har även varit så pass klok att han lastat ner ett av sommardäcken om det skulle visa sig att fälgen på vinterdäcket fått sig en omgång och inte går att använda. Det blir en del ärenden i morgon, jag får ta en snabblunch och sedan kasta mig ut. Jag måste av förklarliga skäl förbi Däckia och även ta en sväng förbi Beijer, det börjar nämligen vara dags för påfyllning av pelletsförrådet igen och jag behöver skydds-/byggplats för att täcka in kammaren så mycket som möjligt. Sist var jag ju förutseende och täckte över en del men det såg ändå förjävligt ut här inne. Städning lär det bli hursomhelst men jag måste skydda det viktigaste som elektronik, säng och kläder. Efter jobbet ska jag ta en tur förbi Agneta med lite grejer som är hennes och det blir säkert ett par ord där också innan hemresa.
Nu ser jag med spänning fram emot resten av veckan. Men inga fler missöden, tack!
I morgon vankas jobb igen men med en annan bil som färdmedel, Spruttis får stå kvar och vila där han är just nu. Stig har varit snäll och hjälpt mig få loss däcket så det nu ligger i kofferten på bilen jag ska låna i morgon. Han har även varit så pass klok att han lastat ner ett av sommardäcken om det skulle visa sig att fälgen på vinterdäcket fått sig en omgång och inte går att använda. Det blir en del ärenden i morgon, jag får ta en snabblunch och sedan kasta mig ut. Jag måste av förklarliga skäl förbi Däckia och även ta en sväng förbi Beijer, det börjar nämligen vara dags för påfyllning av pelletsförrådet igen och jag behöver skydds-/byggplats för att täcka in kammaren så mycket som möjligt. Sist var jag ju förutseende och täckte över en del men det såg ändå förjävligt ut här inne. Städning lär det bli hursomhelst men jag måste skydda det viktigaste som elektronik, säng och kläder. Efter jobbet ska jag ta en tur förbi Agneta med lite grejer som är hennes och det blir säkert ett par ord där också innan hemresa.
Nu ser jag med spänning fram emot resten av veckan. Men inga fler missöden, tack!
Don't try this at home!
Jag kan härmed informera om att en gaffelspets under nageln inte är speciellt angenämt......i synnerhet inte under en redan klämd och "misshandlad" nagel! Jag undrar just hur länge jag får behålla min tumnagel.
Missödet skedde när jag skulle plocka i diskmaskinen och av misstag styrde handen lite fel och rakt ner i bestickkorgen!
Åhh, spännande tider!
Det är kanske som Jill säger att allt har en mening, kanske var dagens mening med att jag inte tog mig till jobbet att Annika skulle få lite tid för sig själv ;)Solen strålar från en klarblå himmel men det är fortfarande attans kallt.
Nu ska jag ta mig en stund vila på sängen, jag hann bli lite trött efter min "urladdning" på morgonen.
Dagen kunde ju ha börjat bättre!
Här är det 34 minusgrader idag. Jag tyckte när jag satte mig i bilen att vänster framdäck såg lite snålt ut på luft men jag begav mig mot skolan för att lämna av en drös med kids. Växellådan var seg som sirap och jag tog mig dit i max 25 km/h, sista biten kändes rackarns skumpig och när jag öppnar dörren för att kolla däcket så har jag fått punktering!
Efter en del telefonkunsultation blir det att jag skumpar mig upp på gården hos ett par bekanta här i byn, så där står Spruttis och fryser nu med ett däck med gummit på flykt. Detta i sin tur resulterar i en akut semesterdag och en massa logistik att fixa så att jag kan ta mig till jobbet resten av veckan. När Stickan kommer hem ska jag höra om han kan hjälpa mig att få av fälgen så att jag kan lämna in däcket på Däckia, det återstår ju att se om det går att laga eller om det blir ett nytt. Resten av veckan kan jag låna en bil av Jill och Stig, det enda jag måste göra är att åka och besiktiga den på fredag morgon. Mitt i allt morgonelände hade jag tur, Anna-Maria hade jobbat natt och kom hem just när jag stod där och hade rådslag med mig själv om den uppkomna situationen. I ärlighetens namn hann jag bli irriterad på henne också först för jag trodde att det var nån som retade sig på att jag stod som jag stod och tog upp plats på vägen och drog en liten ramsa i huvudet om att man kanske borde fatta att det kunde ha hänt nåt. Den irritationen gick över ganska snabbt när jag såg vem det var. Hon fick sig i alla fall ett gott skratt och Jillan har gått nästan dubbelvikt här över min irritation. Det är tur att man kan glädja nån ;)
Jag får väl, som Jill säger, se det positiva i att detta hände "rätt vecka" när jag har möjlighet att låna en av deras bilar och hinna få mitt lilla problem fixat. Men det är ändå jävligt störande, saker och ting ska fungera!
Så nu sitter jag här med en kopp java och försöker lugna ner mig, man kunde ju ha haft roligare med en semesterdag men å andra sidan såg jag i går att jag hade en del sparade så det känns ändå inte som hela världen. Inget illa om Spruttis dock, han är en nobel riddare som ställer upp i vått och torrt och missöden kan ju drabba även den bäste! Det känns lite som bilmisshandel att dra igång en bil i denna kyla, Spruttis behöver också ett duntäckte och varma tossor för att må bra! :)
Nu tycker jag faktiskt att kylan kan vika hädan och släppa fram våren!
Efter en del telefonkunsultation blir det att jag skumpar mig upp på gården hos ett par bekanta här i byn, så där står Spruttis och fryser nu med ett däck med gummit på flykt. Detta i sin tur resulterar i en akut semesterdag och en massa logistik att fixa så att jag kan ta mig till jobbet resten av veckan. När Stickan kommer hem ska jag höra om han kan hjälpa mig att få av fälgen så att jag kan lämna in däcket på Däckia, det återstår ju att se om det går att laga eller om det blir ett nytt. Resten av veckan kan jag låna en bil av Jill och Stig, det enda jag måste göra är att åka och besiktiga den på fredag morgon. Mitt i allt morgonelände hade jag tur, Anna-Maria hade jobbat natt och kom hem just när jag stod där och hade rådslag med mig själv om den uppkomna situationen. I ärlighetens namn hann jag bli irriterad på henne också först för jag trodde att det var nån som retade sig på att jag stod som jag stod och tog upp plats på vägen och drog en liten ramsa i huvudet om att man kanske borde fatta att det kunde ha hänt nåt. Den irritationen gick över ganska snabbt när jag såg vem det var. Hon fick sig i alla fall ett gott skratt och Jillan har gått nästan dubbelvikt här över min irritation. Det är tur att man kan glädja nån ;)
Jag får väl, som Jill säger, se det positiva i att detta hände "rätt vecka" när jag har möjlighet att låna en av deras bilar och hinna få mitt lilla problem fixat. Men det är ändå jävligt störande, saker och ting ska fungera!
Så nu sitter jag här med en kopp java och försöker lugna ner mig, man kunde ju ha haft roligare med en semesterdag men å andra sidan såg jag i går att jag hade en del sparade så det känns ändå inte som hela världen. Inget illa om Spruttis dock, han är en nobel riddare som ställer upp i vått och torrt och missöden kan ju drabba även den bäste! Det känns lite som bilmisshandel att dra igång en bil i denna kyla, Spruttis behöver också ett duntäckte och varma tossor för att må bra! :)
Nu tycker jag faktiskt att kylan kan vika hädan och släppa fram våren!
tisdag, februari 23, 2010
-32 grader...
...jag vill också vara en katt och sitta på fönsterbrädan ovanför elementet och gotta mig i värmen medan iskylan råder utanför - men ja' tro' it' he' funk'!
Harmoni
Otroligt vacker pianomusik (Jim Brickman) med klipp från en lika underbar film ("March of the Penguins")
Ch-ch-ch-changes
Under mars månad väntar förändringar för mig gällande jobbsituationen. Eller egentligen inte bara för mig, för det drabbar ju även mina kollegor. Jag har fått en förfrågan om att bistå hemrehabiliteringsteamet med 20% från och med mars månad och det var ju naturligtvis nåt jag tyckte kändes skoj. Jag har ju hjälpt dem tidigare och det är ett roligt jobb och sedan ger det naturligtvis även mer pengar i börsen när man jobbar 90% istället för 70%. Dessvärre fick jag i fredags "hintat" att jag i och med dessa stramare tider inte kommer att få gå upp dessa 20% utan de ska bakas in i mina 70% (vilket är min egentliga tjänstgöringsgrad) vilket i sin tur innebär att jag enbart kommer att ha 50% på distriktet. Det lär bli kännbart. I och med detta har jag idag valt att hoppa av smärthanteringsgruppen och vårt avsnitt praktisk ergonomi som jag och en kollega från en annan vårdcentral haft hand om. Jag känner att det kommer att stjäla för mycket tid av mina 50% med 4-6 grupptillfällen + för- och efterarbete. Så så får det bli. Jag har meddelat min gruppkollega detta idag.
Dessa (snart) tre veckor då vi gått kort har vi (ursäkta språket) haft häcken full. Ärenden har flödat in i en aldrig sinande ström och ibland har vi känt oss som yra höns. Tur att vi är lika vimsiga båda två ibland och kan skratta åt saken ;) Jag har skrivbordet fullt av lappar och ibland är det svårt att veta vad man påbörjat, avslutat eller ens tagit tag i, vem som överrapporterat vad, vad man lovat på olika hembesök eller annat man sagt att man ska kolla upp. Idag känns det som om jag bara hunnit påbörja en sak så har telefonen ringt, när jag lagt på luren har jag fastnat i nåt annat och så har det rullat på men trots detta känner jag att jag i eftermiddag fick undan en del sånt där som jag lagt i högen för "mindre brådskande" och högen med lappar har minskat. Mycket skönt! Jag måste säga att både jag och Annika varit fenomenala på att hålla efter och fortsätter det så här så kommer vi inte att ha mycket att lämna över till vår kollega från hennes distrikt när hon kommer tillbaka på måndag. Om det egentligen är på gott eller ont vet jag däremot inte. Att stressa och göra undan och försöka hålla undan väntelistor är inte enbart av godo. Det kan sända fel signaler. Men jag säger ändå "tummen upp" för oss. Det känns bra att inte ha högar med saker att lämna över men detta har ju bloggat om tidigare. Detta kan i alla fall vara förklaringen till att jag känner mig hyfsat knäckt om kvällarna, eller kanske främst eftermiddagarna när jag landar här i byn. Det är som om skallen är tom. Jag är glad att jag har ett så pass roligt jobb, en trivsam arbetsplats, bra arbetskollegor och en toppenroomie - vi hinner skratta en del under dagarna och det är ju toppen och ger lite ny energi!
Nu ska jag låta kvällen rulla på, middagen är avverkad (jag behövde ju bara tugga och svälja idag - tack Jillan!), duschen och avsminkningen likaså så det enda som egentligen återstår innan sängen är tandborstningen. Det är så tacksamt att ha det gjort för det innebär att jag nu bara kan slappa, slösurfa, se på TV och prata "strunt" med folket här.
Ha en skön kväll, people!
Dessa (snart) tre veckor då vi gått kort har vi (ursäkta språket) haft häcken full. Ärenden har flödat in i en aldrig sinande ström och ibland har vi känt oss som yra höns. Tur att vi är lika vimsiga båda två ibland och kan skratta åt saken ;) Jag har skrivbordet fullt av lappar och ibland är det svårt att veta vad man påbörjat, avslutat eller ens tagit tag i, vem som överrapporterat vad, vad man lovat på olika hembesök eller annat man sagt att man ska kolla upp. Idag känns det som om jag bara hunnit påbörja en sak så har telefonen ringt, när jag lagt på luren har jag fastnat i nåt annat och så har det rullat på men trots detta känner jag att jag i eftermiddag fick undan en del sånt där som jag lagt i högen för "mindre brådskande" och högen med lappar har minskat. Mycket skönt! Jag måste säga att både jag och Annika varit fenomenala på att hålla efter och fortsätter det så här så kommer vi inte att ha mycket att lämna över till vår kollega från hennes distrikt när hon kommer tillbaka på måndag. Om det egentligen är på gott eller ont vet jag däremot inte. Att stressa och göra undan och försöka hålla undan väntelistor är inte enbart av godo. Det kan sända fel signaler. Men jag säger ändå "tummen upp" för oss. Det känns bra att inte ha högar med saker att lämna över men detta har ju bloggat om tidigare. Detta kan i alla fall vara förklaringen till att jag känner mig hyfsat knäckt om kvällarna, eller kanske främst eftermiddagarna när jag landar här i byn. Det är som om skallen är tom. Jag är glad att jag har ett så pass roligt jobb, en trivsam arbetsplats, bra arbetskollegor och en toppenroomie - vi hinner skratta en del under dagarna och det är ju toppen och ger lite ny energi!
Nu ska jag låta kvällen rulla på, middagen är avverkad (jag behövde ju bara tugga och svälja idag - tack Jillan!), duschen och avsminkningen likaså så det enda som egentligen återstår innan sängen är tandborstningen. Det är så tacksamt att ha det gjort för det innebär att jag nu bara kan slappa, slösurfa, se på TV och prata "strunt" med folket här.
Ha en skön kväll, people!
måndag, februari 22, 2010
Med risk för att bli tjatig...
...men jag måste bara upprepa mig lite! Jag vet att jag lagt upp denna låt förr men jag vill frälsa världen! ;) I kväll har jag surfat runt på YouTube och förälskat mig lite i indiebandet Ivy och i pianisten Jim Brickman. Av sistnämnda beställde jag två skivor av på CDON precis. Utöver detta styrde jag återigen kosan till 30 Seconds to Mars och deras fantastiska "Hurricane". Den låten ger mig ett sånt mysrys i hela kroppen, den är magisk och mäktig! Jag vill dra på järnet på volymen här men jag ska vara lite schysst med mina hyresvärdar - just i kväll i alla fall ;) Men kanske innan tjejkvällen hos Åsa på lördag; lite "putsa vingar", ett glas vin och så musiiiiiik. Musik av bästa slag. Här kommer den igen:
"Hurricane" - 30 Seconds To Mars
No matter how many times that you told me you wanted to leave
No matter how many breaths that you took you still couldn't breathe
No matter how many nights did you lie
Wide awake to the sounds of the pausing rain
Where did you go? Where did you go? Where did you go?
(Heartbeat, a heartbeat, I need a heartbeat...)
Tell me would you kill to save a life?
Tell me would you kill to prove you're right?
Crash, crash, burn, let it all burn
This sorry can't change things, I so long to cry
(This hurricane's chasing us all underground)
No matter how many deaths I die, I will never forget
No matter how many lies I live, I will never regret
There's a fire inside,
Of this heart, a riot about to explode into flames
Where is your God?
Where is your God?
Where is your God?
Do you really want?
Do you really want me?
Do you really want me dear?
Do you really want?
(A heart beat, a heart beat, I need a heart beat
You know I gotta leave, I can't stay, I know I gotta go, I can't stay)
Tell me would you kill to save your life?
Tell me would you kill to prove you're right?
Crash, crash, burn, let it all burn
If sorry can't fix the things I so long to cry
(This hurricane's chasing us all underground)
You say you wrong, you wrong, I'm right, I'm right, you're wrong, we fight
Ok, I'm running from the light, running from the day to night
Oh, the quiet silence defines our misery
The riot inside keeps trying to visit me
No matter how we try, it's too much history
Too many bad notes playing in our symphony
So let it breathe, let it fly, let it go
Let it fall, let it crash, burn slow
And then you call upon God
You call upon God
Tell me would you kill to save your life?
Tell me would you kill to prove you're right?
Crash, crash, burn, let it all burn
If sorry can't fix the things I so long to cry
(This hurricane's chasing us all underground)
"Hurricane" - 30 Seconds To Mars
No matter how many times that you told me you wanted to leave
No matter how many breaths that you took you still couldn't breathe
No matter how many nights did you lie
Wide awake to the sounds of the pausing rain
Where did you go? Where did you go? Where did you go?
(Heartbeat, a heartbeat, I need a heartbeat...)
Tell me would you kill to save a life?
Tell me would you kill to prove you're right?
Crash, crash, burn, let it all burn
This sorry can't change things, I so long to cry
(This hurricane's chasing us all underground)
No matter how many deaths I die, I will never forget
No matter how many lies I live, I will never regret
There's a fire inside,
Of this heart, a riot about to explode into flames
Where is your God?
Where is your God?
Where is your God?
Do you really want?
Do you really want me?
Do you really want me dear?
Do you really want?
(A heart beat, a heart beat, I need a heart beat
You know I gotta leave, I can't stay, I know I gotta go, I can't stay)
Tell me would you kill to save your life?
Tell me would you kill to prove you're right?
Crash, crash, burn, let it all burn
If sorry can't fix the things I so long to cry
(This hurricane's chasing us all underground)
You say you wrong, you wrong, I'm right, I'm right, you're wrong, we fight
Ok, I'm running from the light, running from the day to night
Oh, the quiet silence defines our misery
The riot inside keeps trying to visit me
No matter how we try, it's too much history
Too many bad notes playing in our symphony
So let it breathe, let it fly, let it go
Let it fall, let it crash, burn slow
And then you call upon God
You call upon God
Tell me would you kill to save your life?
Tell me would you kill to prove you're right?
Crash, crash, burn, let it all burn
If sorry can't fix the things I so long to cry
(This hurricane's chasing us all underground)
Företagslivet i Boden växer
Ja, det blomstrar - härligt att det finns liv!Efter några år av dystra tankar efter nedläggning av vårt garnisonssjukhus, neddragningar inom försvaret och flytt av vårdhögskolan till Luleå spirar åter hopp och företagsanda i kommunen.
Gallerian har redan öppnat och nästa månad slår H&M upp sina portar i huset. KappAhl har redan tagit plats, Eurosko likaså och ett par nya butiker blandat med några, för oss Bodensare, välbekanta ditos. Elgiganten planerar att öppna på A8-området. Det talas om Lidl men angående det är det hyfsat tyst just nu. Det rustas för fullt i gamla SEB-lokalen, vad som är på G där vet jag dock inte. Idag slog Team Sportia upp dörrarna till sin Bodenbutik i Hemköps gamla lokaler och framöver kommer vi även att få en ny glas- och presentbutik i Bokias gamla lokaler. Lilla, lokala Zoo & Hundtjänst har expanderat till Djurmagazinet. Elon kommer att exapandera 500 m2 med ett leksaksvaruhus i påsk nästa år. Det är nu ett tag sedan Dollarstore öppnade och butiken verkar gå bra, butiken är fräsch och fin och det är alltid en massa bilar på parkeringen. Från att ha haft noll sushirestauranger har vi gått till att ha två; Sushibiten och Sushi och Te och för inte så länge sedan öppnade även en ny vietnamesisk restaurang (f.ö. den enda i norrbotten) med tillhörande nattklubb (Lotus). Utöver detta kan man även äta thailändsk mat i Boden sedan några år tillbaka. Vårt stadshotell Bodensia har fått sig en ordentlig och välbehövlig uppfräschning. Utöver detta är ett parkeringshus på väg upp intill Åhlénshuset. Bara det känns stort i lilla Boden.
Heja, heja!
Mer av Bodens butiker/företag finns listade här!
Ett tuggummi i Themsen
Det är en söt gest av lyckönskning som tilldelats mig. En annorlunda och speciell sådan!Tack! ♥
Spiken i kistan!
En annorlunda dag har passerat, denna har gått rasande fort och det handlar nog om mitt uppdrag på Möjligheten i Luleå idag, det besöket var klockan 11 och tiden innan det går alltid fort. Tillbaka var jag först efter 13 och efter att ha kollat mina röstmeddelanden och ringt upp folk blev det lunch först 13:30 och då är det ju klart att eftermiddagen bara pyser iväg. Vår student dök aldrig upp, vi vet inte riktigt varför för nåt besked har vi inte fått varken från personen i fråga eller från skolan. Efter jobbet fick jag lift ut till K för att hämta bilen som stått där sedan i fredags, bytte några ord med henne innan jag åkta mot byn där syster serverade palt...och det var just den som var spiken i kistan. Nu tror jag minsann att jag måste "svimma" på sängen en stund men det är ju som förgjort denna tid på dygnet, fast det struntar jag i nu. Sängen - here I come!
söndag, februari 21, 2010
Medaljstatistik OS 2010
Nu har jag kollat upp lite medaljstatistik, jag är inte så insatt då jag inte följer spelen - även om jag såklart gläds åt svenskarnas framgångar ändå!Och faktum är att norrmännen kan dra på sig ett stort flin...än så länge i alla fall :)
Kall februari
Det är fortsatt kallt (-26) men ändå mildare än i natt (-31) då jag åkte ner för att hämta Camilla. Hon ringde redan vid 23:20 så jag var tillbaka vid 00 och då gjorde jag kvällrutinerna och gick och lade mig. Väcktes av mobilen som ringde efter 09 i morse, då hade jag planer på att slumra vidare en stund till men efter ett toabesök, en urplockning av diskmaskinen och framplock av köttfärs, frusna champinjoner och lite annat till köttfärspajen jag tänkt laga till middag idag var jag pigg så det blev inget av det. Däremot har jag tänkt satsa på en riktig innemysardag idag så det kanske blir en film på sängen eller lite slummer senare. En tuff vecka väntar så det är lika bra att ladda batterierna. Vi är fortsatt "kort om folk", en student som sa vara med oss i 5 veckor anländer och dessutom har vi den där eländiga köksveckan på jobbet (soptömning, kaffefix, skötsel av diskmaskinen m.m) som ligger som ett ok på axlarna varje dag. det enda ryck jag tänkt göra utöver matlagningen är en välbehövlig dammsugning av kammaren och kanske köra lite tvätt.
Nu blir det lite tidningar på nätet innan frunch väntar! I sakta mak tar vi tag i denna dag :)
Förresten, kul att OS-medaljerna fortsätter att trilla in, undrar just hur vi står oss mot Norge just nu. Jag fick nämligen höra att de struntar i sin placering bara de hamnar före Sverige i medaljplacering... ;)
Nu blir det lite tidningar på nätet innan frunch väntar! I sakta mak tar vi tag i denna dag :)
Förresten, kul att OS-medaljerna fortsätter att trilla in, undrar just hur vi står oss mot Norge just nu. Jag fick nämligen höra att de struntar i sin placering bara de hamnar före Sverige i medaljplacering... ;)
lördag, februari 20, 2010
Älskade Bamsen, du fattas oss varje dag!
Fick dessa bilder av syster som i sin tur fått dem av fotografen själv som tillsammans med sin familj var gäster hos oss över julen och nyåret 93-94. En julhelg som präglades av långa och täta strömavbrott minns jag mycket väl. Mamma fick laga och värma maten ute i husbilens kök vid ett par tillfällen. Under denna tid levde vår vackra, ljuvliga blandis (New Foundland och Grönlandshund) Bamse. Han var en sån varm, harmonisk och trygg vovve. Snäll och stark men och full av bus. En del minnen kring honom är att han älskade att springa i skogen efter skotern när han var yngre, innan höfterna började jäklas med honom, hur han brukade "klia läpparna" på trasmattan i plast efter att han ätit, hur hans rosafläckiga nos blev mer och mer brun i takt med att han blev äldre, hur han fick sin "tok-il" och sprang genom huset, in under bordet fram och tillbaka, hur han älskade att äta vattenmelon och hur de små tänderna lämnade skrapmärken i skalet och hur han brukade gräva kylande gropar i jorden att ligga i under varma sommardagar och hur han låg med benen upp mot väggen när han vilade ibland. Han var så mysig att vila huvudet på liggande på golvet. En riktig fining. Dagen han lämnade oss sitter etsad i mitt minne. Våra föräldrar var bortresta och jag och Daniel var hus- och hundvakt. Jag önskar så att jag förstått hur illa det var fatt med honom lite tidigare än jag gjorde så hade han sluppit lite lidande men jag trodde bara att han åkt på en magbacill...
Jag saknar dig allra vackraste Bamse!
Jag saknar dig allra vackraste Bamse!
"Innan kvällen är slut"
Gårdagen var en trevlig tillställning. Jag gillade konceptet och storyn. Till en början gav jag mig på att anteckna allt jag ansåg var ledtrådar. Alla hade fått papper och penna vid sin plats. Detta lade jag dock ner redan efter andra akten (av fem), det tog upp så mycket tid och jag kunde inte koncentrera mig på storyn. Historien utspelades i Gabriel Frankes vardagsrum där fyra av hans klasskamrater från ungdomen besöker honom med varsin inbjudan, en av vännerna tror att hon är där för ett bröllop, en för hans begravning, en för en födelsedagsfest och den fjärde för en maskerad. Historien rullar på med att de fem vännerna försöker lista ut vem det är som sänt ut inbjudan och de videokassetter med ledtrådar de fått i bland annat det födelsedagspaket som en av vännerna haft med sig. I slutet av akt fyra dödas en av dem och sedan är det upp till publiken att försöka lista ut vem som begått brottet. Jag lyckades dock inte gissa rätt men det gjorde K. Duktigt! Om maten har jag inte lika positiva ord att säga, förrätten med rökt lax var god men minimal. Huvudrätten var en mäkta besvikelse kalventrecôten var sån att man fick skära bort stora delar, perfekt stek förvisso men totalt smaklös. De måste ha "missat" både saltet och pepparen. Desserten bestod av en kula chokladglass med lite olika nöthack, hallon och jordgubbar. God men också nog så liten.Efter att föreställningen var slut beställde vi varsin drink och blev sedan hämtade på Western Farm av T. Hemma hos K blev det lite frågesport och nattsuddandet (läs: "morgonsuddandet") pågick till runt 06-tiden för två av oss så i dag är jag minst sagt sliten. Det kommer inte att bli många knyck här, jag har lovat att hämta Camilla från stan i natt men fram tills dess blir det bara vila och återhämtning.
Tack för en trevlig kväll K och T, för logi och "frukost på sängen" *kram*
Surgubbe!
Jo, förresten...jag måste berätta om en liten incident från i onsdags.
Som vanligt när man bokat flyg via SAS erbjuds man att checka in via SMS alt. via deras hemsida vilket jag jag gjorde även denna gång, i samband med incheckningen får man även möjlighet att boka sittplats. Jag brukar oftast boka en plats långt bak i planet och en plats mot gången om jag reser ensam. Dels för att jag tycker att det är skönt att inte sitta mitt i smeten utan att kunna klä sig, plocka ner väskor m.m i fred och för att en plats långt bak ofta innebär att man får gå in först alt. ta ingången från planets bakdel. Fort in och fort ut med andra ord. Att jag väljer en sittplats i gången när jag reser ensam har enbart att göra med att jag inte tycker om att sitta inklämd mellan två främlingar (om jag slipper) eller instängd vid fönstret. Dessutom är det skönt att kunna räta ut benen i gången om man känner sig "tillknycklad". Jag har valmöjligheten och jag tar den. Så även denna gång.
Under onsdagens resa mot Stockholm satt jag på planets näst sista rad och längst ut, jag och en yngre kille som satt i mitten hade hunnit inta våra platser när en man dyker upp och tittar menande på oss. Inledningsvis hade han missat informationen om att vi med sittplatser bakom rad 15 skulle gå in genom planets bakre ingång utan kom plöjandes "mot strömmen" i planet. Vä framme vid oss reser vi oss för att slöppa in mannen i fråga men han enar då att vi gärna får flytta in, detta skulle då innebära att jag skulle ha hamnat i mittensätet. Jag förklarade att jag gärna satt på den yttersta platsen. Då kläcker surgubben ur sig:
- "Detta är faktiskt ingen resa till Thailand och vi ska bara flyga en timme!"
So what?! Jag har valt min sittplats för att jag vill ha den och struntar fullständigt i om resan är en eller tio timmar lång.
Visst, fråga kan kan man alltid göra men man får även vara beredd på det svar man får. Vad vet han om jag lider av ischias? Ett stelopererat ben? Cellskräck? Eller nåt annat! Eller helt enkelt bara föredrar att ta privilegiet att välja sittplats när möjlighet finns.
Nä, gubbe lilla. Du kanske borde ta en resa till Thailand och vila upp dig och bättra på ditt kassa humör - och se till att boka den sittplats du vill ha innan! Är det nu så att ett sällskap blivit placerade i olika delar av planet och gärna vill sitta tillsammans och frågar så ställer jag gärna upp och flyttar på mig men hans framtoning och kommentar gjorde mig bara obsitinat och tjurig.
Som vanligt när man bokat flyg via SAS erbjuds man att checka in via SMS alt. via deras hemsida vilket jag jag gjorde även denna gång, i samband med incheckningen får man även möjlighet att boka sittplats. Jag brukar oftast boka en plats långt bak i planet och en plats mot gången om jag reser ensam. Dels för att jag tycker att det är skönt att inte sitta mitt i smeten utan att kunna klä sig, plocka ner väskor m.m i fred och för att en plats långt bak ofta innebär att man får gå in först alt. ta ingången från planets bakdel. Fort in och fort ut med andra ord. Att jag väljer en sittplats i gången när jag reser ensam har enbart att göra med att jag inte tycker om att sitta inklämd mellan två främlingar (om jag slipper) eller instängd vid fönstret. Dessutom är det skönt att kunna räta ut benen i gången om man känner sig "tillknycklad". Jag har valmöjligheten och jag tar den. Så även denna gång.
Under onsdagens resa mot Stockholm satt jag på planets näst sista rad och längst ut, jag och en yngre kille som satt i mitten hade hunnit inta våra platser när en man dyker upp och tittar menande på oss. Inledningsvis hade han missat informationen om att vi med sittplatser bakom rad 15 skulle gå in genom planets bakre ingång utan kom plöjandes "mot strömmen" i planet. Vä framme vid oss reser vi oss för att slöppa in mannen i fråga men han enar då att vi gärna får flytta in, detta skulle då innebära att jag skulle ha hamnat i mittensätet. Jag förklarade att jag gärna satt på den yttersta platsen. Då kläcker surgubben ur sig:
- "Detta är faktiskt ingen resa till Thailand och vi ska bara flyga en timme!"
So what?! Jag har valt min sittplats för att jag vill ha den och struntar fullständigt i om resan är en eller tio timmar lång.
Visst, fråga kan kan man alltid göra men man får även vara beredd på det svar man får. Vad vet han om jag lider av ischias? Ett stelopererat ben? Cellskräck? Eller nåt annat! Eller helt enkelt bara föredrar att ta privilegiet att välja sittplats när möjlighet finns.
Nä, gubbe lilla. Du kanske borde ta en resa till Thailand och vila upp dig och bättra på ditt kassa humör - och se till att boka den sittplats du vill ha innan! Är det nu så att ett sällskap blivit placerade i olika delar av planet och gärna vill sitta tillsammans och frågar så ställer jag gärna upp och flyttar på mig men hans framtoning och kommentar gjorde mig bara obsitinat och tjurig.
fredag, februari 19, 2010
Hmmm!
Huvudrätten var måhända vacker men inte alls nån höjdare. Både jag och K drabbades av en intensiv pizzalängtan;-)
En trevlig kväll tillönskas alla
Vi har trevligt. Första akten är just slut och vi inväntar förrätten. Hungriga som vargar..nästan i alla fall :-)
Lunchärenden
Nu är det lunch och jag ska kasta mig ut på lite ärenden, jag måste fixa fika till eftermiddagen eftersom det är min tur att stå för vårdlagsfikat och jag har inte hunnit baka. Sen kvickt tillbaka, äta lite lunch och ta itu med eftermiddagens göromål innan nöjen och teater väntar.Full rulle!
Surrealism och Soduko
Tänk hur vi kan leva och flaxa omkring i dag. Jag kan inte låta bli att fascineras av och reflektera över detta.
I förrgår vaknade jag i min säng i Bredåker, jobbade fram till lunch, åt (god indisk) middag med vänner i Oslo och lade mig för att sova på Scandic hotell Edderkoppen i samma stad. I går morse befann jag mig på ett möte i bydel St. Hanshaugen, åt middag (på Arlanda) i Stockholmm tog en vila på Rest & Fly under den fem timmar långa väntan där och satt i bilen mot byn ett par timmar senare. I morse vaknade jag åter i min säng i byn. Det är underligt att tänka att i går omkring denna tid satt jag i ett annat land och laddade för ett möte.
Resan har i alla fall gått bra, mötet likaså. Under resan upp till Luleå i går var planet fullsatt, vilket det ofta är men i går dominerades planet av japaner och fransmän som skulle flyga vidare upp till Kiruna. Japanerna på planet levde upp till den karikatyrbild många har, de fipplade på sina digitala (film)kameror, löste Soduko och använde munskydd under resan. Jag kunde inte låta bli att tänka att de säkert skulle frysa häcken av sig när de klev av planet i Kiruna (där det var -22 precis som i Luleå) i sina loafers och tunna jackor.
I förrgår vaknade jag i min säng i Bredåker, jobbade fram till lunch, åt (god indisk) middag med vänner i Oslo och lade mig för att sova på Scandic hotell Edderkoppen i samma stad. I går morse befann jag mig på ett möte i bydel St. Hanshaugen, åt middag (på Arlanda) i Stockholmm tog en vila på Rest & Fly under den fem timmar långa väntan där och satt i bilen mot byn ett par timmar senare. I morse vaknade jag åter i min säng i byn. Det är underligt att tänka att i går omkring denna tid satt jag i ett annat land och laddade för ett möte.
Resan har i alla fall gått bra, mötet likaså. Under resan upp till Luleå i går var planet fullsatt, vilket det ofta är men i går dominerades planet av japaner och fransmän som skulle flyga vidare upp till Kiruna. Japanerna på planet levde upp till den karikatyrbild många har, de fipplade på sina digitala (film)kameror, löste Soduko och använde munskydd under resan. Jag kunde inte låta bli att tänka att de säkert skulle frysa häcken av sig när de klev av planet i Kiruna (där det var -22 precis som i Luleå) i sina loafers och tunna jackor.
torsdag, februari 18, 2010
Torsdagens horoskop
Dagens horoskop tycks stæmma in helt førtræffligt:
Kommunikation och kontakt blir verkligt viktiga för dig. Det finns en glädje och en energi förbunden med att komma ut och röra på dig eller med att uttrycka dig.
Kommunikation och kontakt blir verkligt viktiga för dig. Det finns en glädje och en energi förbunden med att komma ut och röra på dig eller med att uttrycka dig.
Pusta ut!
Livet ær førunderligt, vardagen likaså. Ena stunden ær man hær, andra stunden ær man dær och ibland ær stræckan och tiden dær emellan så kort att det hela blir surrealistiskt. Værlden ær inte så stor idag. Man vaknar på en plats, æter lunch på en annan och somnar på en tredje.
Nu tillåter jag mig att slappna av, pusta ut och avnjuta en iskaffe en stund, om sisådær en timme rullar dagen vidare med ytterligare en viss intensitet. Jag kommer att somna ovaggad i natt. Det kan jag lova. Nær jag kommer hem ska jag lite snabbt packa ner klæder infør morgondagens teaterkvæll med K før direkt efter jobbet bær det av hem till henne før att dsucha, byta om och gøra mig redo. Det ser fram emot. Resten av helgen kommer att gå på lågvarv, veckan har varit fulltecknad och intensiv och det behøvs påfyllning av vila och energi. Ævn om jag just nu kænner mig lite speedad och ""full speed ahead" :)
Ha det gott dærute!
Nu tillåter jag mig att slappna av, pusta ut och avnjuta en iskaffe en stund, om sisådær en timme rullar dagen vidare med ytterligare en viss intensitet. Jag kommer att somna ovaggad i natt. Det kan jag lova. Nær jag kommer hem ska jag lite snabbt packa ner klæder infør morgondagens teaterkvæll med K før direkt efter jobbet bær det av hem till henne før att dsucha, byta om och gøra mig redo. Det ser fram emot. Resten av helgen kommer att gå på lågvarv, veckan har varit fulltecknad och intensiv och det behøvs påfyllning av vila och energi. Ævn om jag just nu kænner mig lite speedad och ""full speed ahead" :)
Ha det gott dærute!
tisdag, februari 16, 2010
Jag är förföljd!
Ja, det är faktiskt sant!
Om morgnarna när jag åker till jobbet brukar jag lyssna på RIX MorronZoo, kommersiell radio som den är blir det ju reklamavbrott då och då och varje vardag åtminstone en eller två gånger under denna tur hinner de köra Kyocera-jingeln - och den sätter sig som en igel i skallen på mig. Melodin ekar i huvudet flera gånger per dag. Snacka om att sätta sig! Jag önskar att jag kunde finna den på nätet nånstans och lägga upp den här (för er som inte hört den) men dessvärre kammade jag noll. I dag när jag stod vid micron i personalrummet och inväntade min lunchgröt så poppade den (återigen) upp i huvudet, helt oförhappandes - alldeles säkert för att den spelats på radion (som står på i vårt rum). Den är rent ut sagt hopplös!
Om morgnarna när jag åker till jobbet brukar jag lyssna på RIX MorronZoo, kommersiell radio som den är blir det ju reklamavbrott då och då och varje vardag åtminstone en eller två gånger under denna tur hinner de köra Kyocera-jingeln - och den sätter sig som en igel i skallen på mig. Melodin ekar i huvudet flera gånger per dag. Snacka om att sätta sig! Jag önskar att jag kunde finna den på nätet nånstans och lägga upp den här (för er som inte hört den) men dessvärre kammade jag noll. I dag när jag stod vid micron i personalrummet och inväntade min lunchgröt så poppade den (återigen) upp i huvudet, helt oförhappandes - alldeles säkert för att den spelats på radion (som står på i vårt rum). Den är rent ut sagt hopplös!
♫♪ "När kostnaderna hotar explodera, byt upp dig till en Kyocera" ♫♪
♫♪♫"Du skriver billigare med en Kyocera"♫♪♫
♫♪♫"Du skriver billigare med en Kyocera"♫♪♫
Skönhetsblogg
Nej då, här byts det ingen inriktning. Ett annat tips och en och annan rekommendation på mina favoriter dyker bara upp mellan varven och nu tänkte jag lämna ett sådant. Under våra resor till USA brukade jag köpa en fenomenal vesrion av nail polish remover som jag haft svårt att hitta motsvarande här i Svea rike men nu har jag gjort det och är innerligt glad för det. Den jag talar om är en burk innehållande en removerindränkt skumgummibit med ett hål för fingret. Denna är helt fenomenal. Ner med fingret bara och i ett nafs har man tagit bort nagellacket som annars kan vara en dödligt trist kamp, i alla fall om man satsat på lite mer färg (vilket jag i och för sällan gör). Dessutom, det bästa av allt...om man klantar sig med ett finger behöver man inte förstöra alla andra målade naglar för att man måste hålla den där tussen med remover för att korrigera det hela. Minsta möjliga "griseri" med andra ord!Den jag hittat och köpt kommer från Depend Cosmetic.
Tummen upp!
Ergoterapeut, yes indeed!
I dag kom mina papper från SAFH. Så från och med nu kan jag utöver legitimerad även titulera mig auktoriserad. Detta öppnar upp för större professionsrelaterade möjligheter. Dörren står öppen......nu är det upp till mig om jag väljer att kika ut genom den eller inte.
Jag kan i alla fall inte låta bli att bli lite fatalistisk över att dokumenten kom just idag - för i dag är en speciell dag.
Visst låter det högtravande, tjusigt...och lite scary? ;)
måndag, februari 15, 2010
Det kostar att vara med!
Det är bara att konstatera att detta har varit en dyr månad, 4000 kr extra flaxade förbi bara sådär......nu återstår bara att se om de ger någon utdelning också!
Trevligheter
Från att ha nada planerat på nöjeskalendern har det trillat in tre trevligheter. K kom med ett förslag i fredags om en teaterkväll och efter att ha läst lite mer om saken på Western Farms hemsida kände jag att det kunde vara en riktig kul grej. Teater, mat, vin och trevligt sällskap kan väl sällan bli fel? Så på fredag är det det som gäller för oss.Utöver det kom det en inbjudan på jobbet om en liten överraskningsfest/After Work för en person (inte för att jag tror att h*n läser här men man kan aldrig vara för säker) nästa fredag och kort efter det trillade ett SMS in från Åsa som kom med en inbjudan till en tjejkväll hos henne dagen efter. Hur ska jag orka med så mycket festligheter? ;)
Det var längesedan det var så mycket nöjen på agendan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)