Rune på Økern

När jag och min landsfrände stod på perrongen och väntade på tunnelbanan kommer det en man raglandes med en påse innehållande en fritös. Natuuuurligtvis, hör han oss prata på svenska och börjar med sprit-ångande andedräkt berätta historien om sin oldefar (gammelfarfar/morfar) som var svensk och hur han älskar svenska. Han presenterar sig som Rune och drar till med till med en svensk sång som han fått lära sig som barn. Där står vi, den ena mer lidande än den andra. Jag försöker vara "så där lagom" bemötande och pratsam men han är inte vidare bra på att läsa av såna signaler (surprise, surprise *s*) Hur fasen skakar man av sig sånt där på en respektfullt sätt? När jag tar på mig mina vantar kommenterar han glatt att han och jag är så lika för att han minsann också köper vantar *s* Han undrar om vi kan gissa varför han köpt sin fritös och berättar käckt om att det är för att han minsann kan laga mat. Han konstaterar också att jag säkert inte är intresserad av att gifta mig med en man som kan laga mat.

Han vandrar så småningom i väg när tåget kommer men kliver också på det och hamnar i samma vagn, fast denna gång börjar han prata med ett gäng yngre killar. De svarar honom när han sätter igång att prata om sin fritös men jag hör sarkasmen och nedlåtenheten i deras ord. Jag undrar om Rune hör den? Det är bland det värsta, när folk tar sig friheten att driva med andra som kanske inte har det helt lätt.

Såna här situationer (när pratglada och rusfyllda personer börjar surra med en) gör mig totalt tudelad, inombords tycker jag att det är hemskt att en person ska ragla runt, mitt på ljusan dag, i fyllan och villan och surra med folk som verkligen inte har lust att prata med honom. Många behandlar honom garanterat som skit också. Jag klarar inte det, jag vill inte vara nonchalant och otrevlig - men jag vill heller inte inbjuda till långa samtal med en person som inte är nykter och svamlar på om än det ena, än det andra.

Hur fasen håller man såna där personer kort - men utan att såra och vara dum?!