Nu kan jag faktiskt återknyta till mitt förra inlägg; det om att lyckas hitta fram från T-banan till Hjelpemiddelsentralen på Løren och det jag skrev i går om att världen är liten. När vi slutat för dagen började jag gå mot Økern tunnelbanestation, en promenad på ca. 15 minuter. På parkeringen vid Coop blir jag tillfrågad av en tjej, på svenska, om jag kan hjälpa henne att finna vägen till tunnelbanan (och tänk, den kunde jag ju). Jag sade att hon kunde hänga på mig eftersom jag också var på väg dit. Hon berättade att hon varit på kurs på hjelpemiddelsentralen, jag kände igen henne eftersom hon satt precis framför mig men hon hade inte sett mig där. Redan där var det ju lite lustigt, att hon lyckats "hugga tag" i just mig, en annan svenska, som dessutom varit på samma kurs utan att hon vetat om det.
Hon var en relativt nyutbildad (januari -00) sjukgymnast som redan haft fyra vikariat och ledsnat på det och åkt hit med sin sambo, till ett fast jobb. På tunnelbanan började vi att prata om detta med att bo inne i Oslo (som hon gjorde) kontra lite utanför (som jag gör) och vi kom in på att vi båda var från mindre städer i Sverige. När jag sedan nämner Boden så visar det sig att hon pluggat till sjukgymnast på Luleå Tekniska Universitet och dessutom haft nån Bodensare som klasskamrat. Small world, det var ju det jag sade!
Så det blev med andra ord en riktigt trevlig tur från Økern in till byen denna gång (med ett litet undantag, som jag tar i nästa inlägg).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar