Slips till far?

Farsdag närmar sig. Min pappa har aldrig varit någon slipsbärare, i alla fall inte så länge jag kan minnas. Så klassikern; slips till farsdaggåva har aldrig någonsin varit aktuellt. Däremot har han uppskattat en skön skjorta, några lotter och blommor. I år blir det dock bara ett kort som jag sände iväg förra. Men en slips har införskaffats likväl, den kom i paketet som Kristin hämtat ut åt mig i går. Enkel, svart och fin. Jag kunde såklart inte låta bli att testa kläderna innan jag lade mig och allt passade! Jag tror faktiskt att det blir den stassen (som jag bloggat om tidigare) på lördag. Svarta byxor, svarta stövlar, en vit skjorna och slipsen. Festligt och fint, det tycker jag i alla fall. Jag ska surfa in på Manolos hemsida och få steg-för-steg-instruktioner om hur man knyter slipsen. Det är inget jag gjort speciellt ofta så jag kan inte säga att jag är nån hejare på det. Det gånger det varit aktuellt har jag använt just den där websidan och det har fungerat hur bra som helst. Tack och lov för internet! Jag ska också ge mig på att använda min inflyttningspresent från MB och E;  strykjärnet. Det blir en utmaning utan strykbräda och jag tror att köksbordet och ett lakan får ta på sig den rollen. Jag känner mig verkligen taggad för en utekväll med min sweetie♥

Arbetsdagen i dag har bestått av purring-arbete. Vi har en pärm där vi samlar korttidsutlånen av hjälpmedel från det kommunala lagret, dessa hjälpmedel får man låna i upp till tre månader och när tiden gått ut ska de returneras (kvarstår behovet görs en søknad eller bestilling från Hjelpemiddelsentralen för ett varigt utlån), denna retur sker inte alltid per automatik och då sänder vi ut brev med en påminnelse. Detta arbete i sig är relativt massivt eftersom det jobbet halkat efter i prioriteringen när Kristin varit ensam vuxenergo. här på jobbet. Dessutom lär det bli en del efterarbete då det är rimligt att tro att de som inte returnerat sina hjälpmedel har ett fortsatt behov för dem vilket i sin tur innebär ett hembesök och en del pappersexersis för oss. Men det är ett jobb som måste göras - och nu är gjort. För hela pärmen är nu genomgången! :)

Här i Norge talas det mycket om den kommande Samhandlingsreformen, tanken med den är att flödet av såväl information som patienter ska gå smidigt över organisationsgränserna. Ett större amsvar kommer att läggas på kommunerna och sjukhusets fokus kommer att bli mer och mer inriktat mot specialistkompetens. Den omedelbara känslan är att detta kommer att innebära mer jobb för oss. Vår roll kommer att bli ganska central då det blir en extra tyngd på att få det att fungera bra för människor hemma när de skrivits ut från sjukhuset. Här i kommunen finns inget kommunalt rehabiliteringstillbud i dag men det är kanske nåt som måste till nu. För oss talas det om kompetensutveckling, mer erbjuden rehabilitering och träning, förebyggning, tätare samarbete interkommunalt, ambulanta team, gruppbehandling, uppsökande verksamhet, tidig intervention i hemmet framförallt riktat mot dementa, nätverksbyggning, arbetsträning, fokus på strokepatienter och hjärt- och lungsjuka, mentorskap gentemot nyutbildade och mer hospitering. Vi går onekligen en spännande, utvecklande och utmanande tid till mötes.