I kväll när jag testade mina nya BH:s (som för övrigt alla satt som ett smäck!) kom jag osökt att tänka på min första BH-erfarenhet. Jag minns det som i går hur mamma kom in i mitt rum och sade att hon tyckte att de var dags att jag skulle börja fundera på BH, vad jag inte minns är hur gammal jag var men jag tyckte i alla fall att jag var för ung. Det kändes så dumt. Pinsamt. Fel. Men jag lyssnade på hennes ord och testade, kämpade på och våndades. Det var som om varenda söm kändes mot kroppen. Jag hatade den! Så fort jag kom hem från skolan åkte den av, den obehagliga tvångströjan som förpestade varje sekund jag bar den.
Med tiden kom jag såklart över den där våndan, BH:n gick från att vara en plåga till att bli acceptabel till att bli ett absolut måste. Idag älskar jag den. Jag skulle inte sticka näsan utanför mitt hem utan att ha BH på. Jag känner mig naken och trashig. Nu händer det till och med att jag sover med en mjuk BH "that time of the month" när brösten är ömma och onda.
Släng BH:n? Nej, jag skulle inte tro det! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar