Äckligt!

Hemkommen från Agneta (en massa surr och kaffe, trevligt!).

Får när jag kommit hem veta att Daniel hittat nåt bomullsliknande kladd på sitt Bonsaiträd, efter en del googlande förstår jag att hans fina blomma drabbats av ullöss, usch, usch, usch! Jag hatar ohyra, det börjar liksom krypa och klia på hela kroppen när jag ser sånt där. De verkar dessutom vara ett par envisa rackare så vi gav upp försöket att rädda trädet, nu står det i en påse på vår snöiga balkong. Vill inte ha eländet inne! Du ska få en ny blomma Daniel, promise...

Syrran ringde för en stund sedan, hon jobbar ju på sjukhuset och hade passat på att besöka vår morbror som flögs upp hit igen i eftermiddag. Han har precis tagits ur respiratorn och andas själv men är omtöckad och inte riktigt med efter flera dagars nedsövning. Nu hänger allt på hans kropp, läkarna kan inte göra mer. Det finns kvar orosmoment men syrran sade att det var helt fantastiskt att få se honom - utan en läskig respirator kopplad till kroppen!

Känner mig lite gladare men är för "vidskeplig" för att våga glädjas för mycket!