Detta har jag Daniel att tacka för. Jag hör, när jag står där och borstar tänderna, hur han i vanlig ordning tömmer diskstället innan sängdags. Han har en liten hang-up om att han måste plocka undan köksknivarna från bestickstället ifall jag (eller han?) skulle gå i sömnen och råka bli en kallblodig mördare under natten.
I går brast det bara för mig. Det hela kändes så gulligt och roligt. Detta med knivarna i kombination med att han ogillar närgångna kossor i hagar om nätterna (när han är ute och jobbar) och katter som frenetiskt ska leka med ens fötter och strumpor när man försöker gå blev bara för mycket. Min långa, underbara Daniel – stor och manlig som kämpar med att få en katt att sluta busa med hans fötter (jag fick ju bevittna detta hos syrran i helgen) eller försöker mota undan en kossa i en hage...priceless!
Tack för skrattet, min Älskling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar