Minnet av en Gud!

Elvis, Elvis, Elvis. Vi närmar oss 30-årsdagen (16/8) för Elvis Presleys död med stormsteg...

Jag har en speciell relation till denne man. För mig är han verkligen "the king of rock 'n roll". Det kommer aldrig någonsin att dyka upp någon i samma klass, eller ens i närheten. Han förbliver the one! Så länge jag kan minnas har jag avgudat Elvis Presley, jag växte upp i ett hem där han var husgud. Under en av våra husvagnssemestrar besökte vi Elvis Presley museum. Jag minns inte desto mer om det men har för mig att det var ett kringresande museum som då nått Sverige. Jag var även med i Elvis Presley fanclub och brevväxlade ihärdigt med en tjej i sdöra Sverige som också var med i klubben. Vi bytte tankar, bilder, artiklar om idolen.

I vuxen ålder passade jag och E på att ta en tur från Knoxville till Memphis när vi ändå befann oss i Tennessee, en resa på 8 timmar i greyhoundbuss - men oj, vad det var värt det. Vi besökte Graceland, Elvis hem och det var en fantastisk känsla att gå på det golv där han en gång gått. Inredningen var minst sagt "tacky" men känslan av att vara där överväldigande. Min mamma har berättat att hon låg på sjukhuset för att föda min mellansyster när Elvis dog, hon hörde nyheten på radion och när hon gjort det drog hon täcket över huvudet och grät.

Det är verkligen något speciellt med Elvis röst och låtar, favoriterna kan radas upp på ett A4-ark, minst! Den unge Elvis var dessutom så het man som man kan vara. Vacker som en gud!

Elvis - for ever and always in my heart!