Jag är en sån där person som tenderar att ta lätt på livet och liksom sväva fram genom dito! För det mesta är allt toppen i min värld. Jag lever för att lyfta andra men ibland räcker inte energin riktigt till. Jag vet att det är så och just nu räcker energin knappt till mig själv. Även jag har tunga stunder och när tunga stunder kommer så känner jag ett behov av att dra ihop mig som en igelkott, gömma mig från världen och skydda mig med onda taggar...
Jag kan inte alltid sätta ord på känslor så tvinga mig inte till det.
Jag tror att alla känner igen sig i det jag skriver, det är bara så att jag verkar "märkvärdig" för att jag sätter ord på känslan. Ingen kan hjälpa en ur den här känslan, det är nåt man lever sig igenom. Jag är inte 100% just nu som sagt, but one day I will be....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar