Några tankar om det norska språket

Inledningsvis måste jag säga att jag fullkomligt älskar norskan, den klingar så härligt och man blir glad. Tonen låter glad och lättsam till skillnad från svenskan som jag upplever mer "tillknäppt".

På festen kom vi in en del på detta med språkskillnader, jag har ju redan bloggat om den väsentliga skillnaden i innebörden av ordet: "anledning" men det finns mycket mer som skiljer språken åt. I detta inlägg tänkta jag dra några reflektioner mer kommer säkert framledes.

Norska språket är egentligen två språk, nämligen bokmål och nynorska. Ungefär 10-12% av norrmännen har nynorska som sitt skriftspråk men en koncentrerad användning på västlandet. i alla grundskolor måste ungdomarna lära sig både bokmål och nynorska. Varje norsk kommun bestämmer vilket av skriftspråken som skall vara det officiella administrationsspråket. I skolan kallas den språkform som föredras för hovedmål/hovudmål. Den andra målformen kallas "sidemål".

Till och med bokstäverna uttalas annorlunda; J uttalas t.ex. "jodd" och Z uttalas "zed".

Norskan har anammat ganska många engelska ord, ta till exempel kronärtskocka som på norska heter artisjokk - och uttalas som på engelska. Precis som att tändare heter lighter. Många ord påminner dessutom om engelskan även om de inte stavas precis likadant som granne = nabooch fönster = vindue.

Sj-ljudet är en annan typisk sak med norskan, det finns hur många exempel som helst på detta men några är skjema, stasjon, legitimasjon, autorisasjon, informasjon, funksjon och sjokolade.

Norrmännen åker dessutom aldrig bil, eller flyg, eller tåg, eller båt...nej det kör ;) Jag läste ett blogginlägg där personen skrivit ett inlägg om hur hon varit ute och åkt tåg med sin hund och hon skrev så här: "Blondie er nå 4 mnd og har kjørt tog endel ganger nå, og nå krever jeg av henne at hun skal ligge rolig (sv:lugn) hele veien". För en svensk låter detta rätt underligt, har hunden verkligen kört tåget? ;)

Sen är det detta med tal och nummer, ta t.ex. talet 44. På svenska uttalas det förtiofyra och på norska "fir å førr". Jag hör både den version vi är van vi och den norska så jag är osäker på om man använder båda varianterna eller om folk anpassar sig till mig för att jag är svensk.

Kombinationen "ck" i norska ord har jag aldrig sett, här stavas det nämligen orden med dubbla K:n, ex: butikken, fikk, gikk, lokk, akklimatisere och takknemlig. X används heller aldrig i norska språket utan orden stavas istället ex. så här: ekstra, fikse, ekstremt och eksempelvis.

Ett roligt uttryck för att se sliten ut på norska är att man ser ut som ett takras. Det tycker jag är ganska bildligt och härligt! :)

När jag talat om Bredåker så by så blir det helt fel här, eftersom by betyder stad. Jag har fortfarande inte fått helt klart för mig vad by på svenska heter här i Norge. På Tradusa står det landby, jag vet inte om det stämmer. Dessutom har jag reagerat på att ordet "bein" ofta används för såväl ben som fötter. Det låter lite underligt att prata om "sokkene på beina" tycker jag ;)

I jobbet stöter jag ofta på ord som gör att både jag och mina kollegor måste tänka till. Många förstår man när men får dem serverade i ett sammanhang, såna ord är ex. gelender (ledstång) och fortau (trottoar). Här är en remiss/ärende en henvisning, ett beslut ett vedtak, en ansökning en søknad och en bedömning en vudering. När det kommer till hjälpmedel så påminner orden ganska mycket om de svenska, en badbräda heter badekarbrett, ett elsängryggstöd heter hjertebrett, en strumppådragare heter strømpepåtrekker och en duschpall heter dusjkrakk. Prekestol fick jag däremot fråga vad det var, det är vad vi här hemma kallar gåbord. Fåtölj heter lenestol här i Norge. Att någon avlidit eller dött heter att personen dødde, för mig låter det lite som hur barn tenderar att böja ordet död i Sverige :)

På det stora hela har jag egentligen inga problem att förstå norskan, nynorskan är naturligtvis ett kapitel för sig lite svårare (men även här kan jag förstå mycket då orden kommer i en mening/sammanhang) för den skiljer sig mycket både i skrift och tal. I just tal kan den dialekten däremot påminna en del som bondska dialekter. Här är en del exempel på nynorska ord: auke (åka), kløyve (klyva), kvit (vit), kva (vad), kven (vem), ikkje (inte), mykje (mycket), einkvan (en eller annan), kvifor (varför) och korleis (hur). Jag märker direkt när vår nynorska sjukgymnast skrivit ett dokument - det är nämligen mycket tydligt! :)

På tal om norska, måste jag tipsa om två svensk/norska ordböcker som jag använder flitigt när ska skriva i jobbet, för långt ifrån allt är självklart! Sidorna är:

• Tradusa och...
• Ordbok.com

Innan jag avslutar detta inlägg måste jag bjuda på ett norskt ord som är smått fantastiskt, nämligen det för USB-minne som här heter minnepinne. Är det inte toppen så säg?!

Ha de'! :)