
När jag skulle gå hem hade Tone kommit tillbaka till kontoret och hon frågade hur helgen varit och plötsligt blev det till nästan en timmes samtal om relationer, kärlek och livet i allmänhet. Hon är en go' och gullig tjej som är lätt att prata med och anförtro sig åt. Jag fick till och med lift med henne hem och stackarn fick ett kulspruteregn av frustration över sig - men lite får hon skylla sig själv eftersom hon frågade ;) Jag har även pratat med B i kväll, det var skönt och det ska bli så ljuvligt att få kommande helg tillsammans. Längtar så mycket!! Som jag skrev i helgens inlägg om distansförhållande så klarar vi faktiskt detta riktigt galant men det kommer ibland perioder när det är tungt. Tack och lov mycket sällan. Oftast kan jag/vi se på vårt förhållande i ett långsiktigt perspektiv och vi pratar mycket, förtroligt och gott. Det tror jag är A & O. Just denna helg sköljde bara en tung känsla av saknad över mig. Kryddad av PMS - och bara det allena kan ju göra att man känner sig eländig som f*n!
Men, det goda i kråksången är att den känslan faktiskt innebär att jag saknar och älskar. Och jag vet ju att det är ömsesidigt. Även om det i stunder som dessa är lätt att degradera sig själv till nån ohyra.
Det känns i alla fall bättre nu och jag ska åter rikta blicken framåt - mot styrka, framtidshopp, utveckling och en gemensam bas (läs: ett gemensamt hem). Jag älskar min fina B♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar