Manu Chao

Manu Chao. Sicken skön kille! Gillar hans sound. "Me Gustas Tu" är en favvo sedan länge och i veckan hörde jag denna...


Manu Chao - "Bongo Bong"

...lika skön den!

Glädje och sorg

Samma text men tänk vad tempo kan göra med en låt. Båda är dock bra!

Cascadas upp-poppade version. Blir glad. Känns party!


Cascada - "What Hurts the Most"

...och så Rascal Flatts original....heartbreaking.


Rascal Flatts - "What Hurts the Most"

Tack för all uppvaktning!

Min första egenhändigt gjorda smörgåstårta minsann!

Tack för all fin uppvaktning i form av hälsningar här på bloggen, på NK, på Facebook, via MSN, mail och SMS samt såklart ni som grattat mig på jobbet och nära och kära som besökt med presenter och blommor. Ni är underbara!

Till er som som eftersläntar lite på att komma och födelsedagsfika: jag ser fram emot att träffa er! ♥

32-årsdagen är här!

Nu har jag varit dålig på att uppdatera här. Så nu tycker jag att det är dags - dagen till ära. Något revolutionerande har inte hänt sedan sist, visst har det skett lite saker men det är inget jag skriver om här *s* Det har blivit en del nattsuddande i veckan, både måndag och tisdag var jag uppe/vaken på tok för länge, i går tog jag mig i säng lite tidigare i alla fall. Somnade med tjocksockarna på - härligt! Daniel härjade med vår diskmaskin mer eller mindre hela kvällen. Den jäklas en del, den kan gå klockrent några diskar sedan vägrar den tömma och felindikationslampan börjar blinka. Finns det någon vitvaruexpert där ute som har några spekulationer om vad som är fel? :)

Så till nåt annat...fyyy vad vädret är tragiskt. Jag sitter nu här med dyngblöta strumpor. Det är egentligen gummistövlar på som gäller. Jag har fått kryssa fram mellan vattenpölar, ishalka och snömodd i morse. Usch!

I dag fyller jag för övrigt år, jag lägger ännu ett helår bakom mig och påbörjar ett nytt; nämligen mitt trettioandra. Årets firande blir hemfixad smörgåstårta (det ska bli spännande*s*) och fika i kväll för familj och vänner. I morgon bjuder mina kollegor på lunch, vi at-kollegor brukar göra det för varandra här på huset och på lördag bjuder Daniel mig på middag på Tallkotten m.m. Mina föräldrar skulle komma förbi till veckan eftersom pappa ska jobba över, likaså kommer Tove och Jonas till veckan. Så det blir ett utdraget firande :)

Nu ska vi se om nån har nåt att förtälja på telefon och samtidigt passa på att ögna igenom morgon- och dagstidningarna.

Ha en förträfflig dag!

På med reflexerna!

Kollade igenom Clas Ohlssons reklamblad igår och fann lite inspiration. När jag var yngre och bodde hemma i byn var jag jämt och ständigt hos min bästis som bodde ca. 2 km bort. Ofta promenerade jag dit längs landsvägen; vintertid utklädd till julgran *s* Nåja, inte riktigt men reflexer har ALLTID varit A & O. De hängde på sidorna om jackan, satt på skorna, runt ärmarna på jackan osv.

När jag sedan fick körkort själv och började färdas längs landsvägen insåg jag att långt ifrån alla bär reflex, inte minsta lilla tillstymmelse till reflex. Vid några tillfällen har jag kommit körande i godan ro för att upptäcka smågrabbar gå i bredd längs byavägen - utan reflex. Det är en chockartad upplevelse! Att plötsligt se folk torna upp sig. Hjärtat slår som om det är på väg ut ur bröstet och humöret sätter in. Mer än en gång har jag varit på vippen att stanna bilen och ge folk ett sanningens ord. Utan reflexer agerar ni som självmordskandidater - men jag vill inte vara den som kör på er! På med reflexerna!

Tänk på att i mörka kläder syns du först när bilen är 20 meter från dig, i ljusa kan du synas 60 meter bort medan du med reflex syns redan på 125 meters avstånd!


Och glöm inte; reflexer är färskvaror!

Tack Tove!

Tack för en riktigt inspirerande och motiverande stund på MSN! ♥

Pernilla förgyllde min dag...

...med världens vackraste Robins jätteleende...


Supersöta lilla kille!

Monday, monday!

Inte ett enda inlägg under hela helgen men nu kommer ett.

Ännu en helg har förflutit och en bra sådan. Flexade ut lite tidigare i fredags och drog till Luleå med Daniel för att kolla in lite mellandagsrea. Vädret var rent ut sagt ohyggligt, blötsnö och elände. Inte vidare kul att klafsa omkring i men vi gjorde det till en kort sejour. Jag gjorde en del fynd, fick bland annat tag på en svart kofta. Nåt jag längtat efter ett tag. Och inte att förglömma: ett par mysbyxor. Jag har inte haft ett par mysisar på flera år men nu har jag ett par i min ägo igen. Så skönt att kura ihop sig i om kvällarna. På kvällen blev det faktiskt en sväng till Olivers här i stan med Agneta och Diana. Först lite vin och "Let's Dance" hos oss. Man måste ju passa på då Agneta väl känner för saken, det är sällan det sker numera. Träffade en del bekanta ute och fick svänga "mina lurviga" - så jag är nöjd.

Lördagkvällen var Daniels, han hade grabbfest i källaren så att det stod härliga till. Det dracks öl, avnjöts fotboll på TV, spelades sällskapsspel, poppades musik, badades bastu, sjöngs och skrattades. Stämningen verkade hög och hjärtlig. När de sedan drog iväg ut på krogen så passade internet på att lägga av hos oss (inte första gången som den där jäkla routern gormar! *muttra*) så då lade jag mig i Rambo och zappade lite på TV:n fastnade på Canal+ och Hitchcocks "Fåglarna" men det dröjde inte länge innan jag somnat från den, jag väcktes av Daniel då han kom hem från krogenoch då blev det vidare flytt till sängen, dock via avsminkning och tandborstning.

I går hade vi vår "stående" och efterlängtade söndagsmyskväll. Källaren, soffan, en brasa och film så att det står härliga till. I går hann vi med efterlängtade "Comic Strip - Fyra män i en bil", "See No Evil" och "Irene Huss - Tatuerad Torso".

På onsdag tänkte jag förbereda lite inför födelsedagsfikat jag ska ha på torsdag. Tänka sig, då blir jag 32 år. Jag fyllde ju nyss 14! *s* Torsdag får vänner och bekanta som önskar droppa förbi på fika. Pernilla föreslog tjejmiddag på fredag men jag får hoppa det denna gång, dels handlar det ekonomi, januari är ingen höjdarmånad ur det perspektivet, fast det känner vi väl alla till. Sedan handlar det även om att jag vill ta en stillsam hemmakväll med tanke på att torsdagen kommer att gå i socialiseringens tecken och att jag och Daniel ska åka ut och äta och ta en "natt på stan" i Luleå på lördagen. Det känns som evigheter sedan jag och D körde en sån där Luleå-sväng. Vi brukar ha så mysigt! Vi inleder med middag på Tallkotten, vi brukar båda äta deras underbara Tricolore sedan går vi vidare till nåt uteställe och roar oss. Enda nackdelen är ju att det blir så jäkla sent innan man är hemma, bussen hem går 03 så innan vi är i Boden igen, har knatat från busshållplatsen hem och gjort oss redo för sänggående så är klockan säkert närmare 05...

Nu ska jag ta och boka bord på "Tallis" :)

Ha en underbar måndag, trots kylan...*brrrr*

På tal om snyggingar...

Lille Robin växer så att det knakar och blir charmigare för varje dag som går.

Hans smil går inte av för hackor ♥

En sån söting!

Källa: www.aftonbladet.se


Källa: www.aftonbladet.se

Läs mer om lemuren Raz!

Animal Cops

Oj, vad jag tycker om att se Animal Cops på Animal Planet. Det är verkligen ett feel good-program. Jag älskar djur och mår rent ut sagt skit av att se/veta att djur far så illa och att människor kan vara så otroligt grymma mot dessa fantastiska varelser. Trots att ovan nämnda serie visar båda vanvårdade djur och djur som råkat ut för olyckor så är det otroligt intressant att se. Jag blir alldeles varm i hjärtat av se inspektörernas genuina kärlek till djur och kanske framför allt imponerad av att se hur djuren fortfarande kan vifta på svansen och ty sig till människor med tanke på deras erfarenheter - deras tillit mot oss borde vara obefintlig. I serien får man följa hur det går för djuren ända fram till adoptionen och deras liv hos sin nya familj.

Rekommenderas varmt!

Rädslan att möta människor i sorg

Många känner oro, rädsla eller nervositet för att möta sörjande människor, vilket jag tycker är fullt föreståeligt. Jag kan själv uppleva samma sak. Man vet inte vad man ska säga eller hur man ska vara. Oron äver att säga "fel saker" sitter i.

Allt som oftast så ligger det ju faktiskt inget i denna oro. Jag har själv förlorat många nära och har alltid uppskattat att höra av vänner och bekanta i dessa stunder trots att det var svårt för mig att förstå hur världen kunde fortgå där ute, hur folk kunde skratta och leva som förr. Jag har aldrig analyserat minsta ord eller känt att de sagt fel saker.

Däremot vet jag nu att man faktiskt kan säga "fel" saker. Orden i sig är inte fel, inte tillfället heller men människor reagerar olika. Att önska "trevlig helg" åt någon som just förlorat en nära är inget hån. Det är en genuin önskan. Men det finns personer som inte kan se det så...

Ska jag, eller ska jag inte?

Jag hyser starka funderingar på att lämna svenska kyrkan. Anledningarna till detta är flera. Till att börja med är jag inte speciellt religiös. Men sedan tilkommer även ideologiska (det finns mycket som kyrkan står för som jag inte delar) och ekonomiska skäl - så dumt är det ju inte att hoppa ner ett steg i skattetabellen.

Jag ska i alla fall ge det en ordentlig tanke innan jag fattar mitt beslut...

Och hon har gjort det igen!

Sjöjungfrun som bloggar på Aftonbladet har kommit med ännu ett fullkomligt idiotiskt inlägg! Hon har tack och lov stött på en del bemötanden. Bland annat detta.

Det är inte första gången - och knappast sista. Om det ligger någon som helst sanning i att personen bakom läser till lärare ("hon" har dock en hel del svårigheter med att stava rätt så det kanske inte är fallet) så är det skrämmande. Ska en person med dessa värderingar (läs gärna fler av inläggen) undervisa och vara en förebild för våra barn?! Dumheterna och fördomarna står som spön i backen, lägg gärna lite extra energi på att läsa "hennes" inlägg om oss bönder (ja, vi utanför Stockholm), om människor med celluliter som har mage att visa sig på stränder och om att smala oftast tillhör en högre samhällsklass än tjocka.

Återigen hoppas jag att detta är ett internettroll som enbart är ute efter att provocera. fast även om så är fallet kan man ju undra...

Trötthetens högborg

Det måste vara jag...i alla fall denna vecka.

Jag är trött på morgonen (i och för sig ingen nyhet, jag är inte en morgonmänniska), seg under dagen och död efter jobbet. Anledningarna til detta är nog flera, dels har jag börjat om att jobba igen efter två veckors ledighet men sedan är nog en stor bov detta mörker. Det är mörkt när jag promenerar till jobbet och det är mörkt på eftermiddagen när jag ska hem. De stunder jag är ut under dagen är ju inte så långa. Dessutom är jag ju ett fan av punktbelysning, hemma må ju vara men på jobbet borde jag verkligen tända taklampan (ohyggliga lysrör!) och inte sitta i ett mörkt rum med smålampor och datorskärmen som enda ljuskälla. Så nu i vinter tänkte jag faktiskt:

1. börja tända taklampan på kontoret (hur plågsamt det än må vara!)
2. börja äta multivitaminer (har tänkt på B-vitamin och silica länge eftersom jag vet att hår, hud och naglar mår så mycket bättre då jag äter dessa)
3. försöka ta mig ut och gå en stund på lunchen (de gånger tid ges)
4. försöka ta mig ut lite oftare på kvällspromenader också (detta har ju fallit lite på sistone)

Det är redan onsdag, hittills har veckan gått i rasande fart. I morgon efter jobbet blir det turbo. Jag och Daniel ska och helghandla, det ekar nämligen i kylen och sedan tänkte vi försöka hinna kolla på lite tapeter till hall och kök, hans pappa ligger tydligen på om saken. Jag antar att han vill komma igång med att hjälpa att oss få upp dem. Efter detta är det bara att rusa hem och fixa middag så att Daniel hinner äta innan träningen. Planen är att jag och Aggis ska ta en promenad på kvällen. På fredag tänkte vi dra en snabbis till Luleå, jag måste verkligen köpa lite nya kläder! På kvällen är jag bjuden på inflyttningsfest hos Lippe. Det låter verkligen jättetrevligt men med tanke på hur trött jag känner mig så tror jag att jag behöver en kväll i soffan (till "Let's Dance"-premiären). Jag ska dock inget bestämma redan nu...Lite löst prat om utgång i Luleå med Kristina på lördag finns också - det känns än mer oöverstigligt. Så...jag håller helgen öppen och tar dagarna och kvällarna som de kommer. Daniel ska i alla fall ha grabbfest i källaren på lördag. Bastu, bira, allsång och Playstation står på agendan*s*

Nu ska jag rusa iväg på ett möte! Ha en god dag!

En varm rekommendation!

Missa absolut inte "Death at a Funeral" ("Trångt i Kistan") om du gillar förvecklingskomedier. Denna är helt underbar!

Fy på mig!

Så har vardagen och allvaret kommit i kapp. Jag är ingen pessimistisk person men lyckades ändå med "konststycket" att börja grubbla på allt möjligt elände i går kväll/natt när jag skulle sova, säkerligen bara för att jag var extra angelägen om att lyckas med det med tanke på dagen jobbstart. Jag hann få dåligt samvete över att vi inte varit upp och hälsat på syrran och mina föräldrar sedan de kom hem på nyårsaftonen, jag började tänka på eländet med en pendlande make (längs kurviga, hala och djurtäta vägar) och jag hann även börja oroa mig för att bli arbetslös. Jodå, jag hann klämma in det mesta som säkerställer svårighet att somna. Fy på mig! Lägga energi på att grubbla på sånt som man inte kan påverka. Jag brukar inte göra det och det var förhoppningsvis ett undantag!

Det känns lite vemodigt att veta att det är ett halvår till nästa längre ledighet. Missförstå mig rätt nu. Jag trivs alldeles förträffligt med mitt jobb men nog är det helt uuunderbart med ledighet, att bara njuta av sovmorgnar och att fylla dagarna med precis vad man själv önskar med de människor man önskar. Dessutom har det ju varit extra mysigt nu i huset. Nåja, snart är man inne i rullarna igen, inne i de rutiner och vanor som följer med vardagsliv.

I kväll börjar Daniel träning om och jag har planer på att roa mig med ett städryck. Tänk att sånt har blivit så mycket roligare i och med flytten till huset. Jag "beklagade" mig faktiskt lite skämtsamt till Daniel om att jag blivit mer och mer "gammal och tråkig". I stället för krograce och annat lockar det mer med städ, tvätt och soffmys *s* Hans teori var att det var för att jag numera är "fru" - så det kanske var nåt som kom med ringen? ;)

Nu är det dags för en kopp java!

All alone

En lite trist dag. Daniel har börjat om att jobba, det är inte alls lika kul att vara hemma och ledig ensam som i hans sällskap. Känner mig dessutom småkrasslig; hes och seg och så mensvärk på det. Jag ska i alla fall försöka göra det bästa av saken. Med tanke på att jag inte känner mig så pigg så hade jag tänkt ta det mycket lugnt idag, tanken var att jag och Kristina skulle ha åkt till Luleå på shoppingtur men jag hoppade av det tåget. I stället har jag rivit bort sängkläderna och ska slänga dem i maskinen, bäddar rent först när Daniel kommit hem, jag behöver nämligen hjälp med att vända den supertunga bäddmadrassen innan dess (ja, den ska vändas då och då - för längre livslängd). När maskinen är startad ska jag ta mig en uppfräschande dusch, krypa i lite sköna kläder, ordna mig lunch och sätta mig och kika på "Våra Bästa År", som jag f.ö. har absolut noll koll på numera *s*. That's my day! Lugnt, skönt och välbehövligt...

*loggar ut*

Grattis Susanne...

...på din 32-års dag...

Var jag först?? *s*

Två ting har jag...

...lärt mig i kväll och ett ting har jag fått bekräftat (tack vare lite diskussioner *s*)!

1. Sommartid infördes i Sverige först 1980. Det trodde jag (ehmm...många av oss "yngre") inte!

2. Priscilla Presley var bara 14 år då hon träffade Elvis

....sen har jag fått bekräftat att...

ALLA barn är olika! Men jag är särskilt förtjust i ett vackert sådant, nämligen...

Robin

Tack för en trevlig nyårsafton, mina Vänner! Jag hoppas att Ni får den sömn Ni förtjänar men gissar att två av Er inte får den..tyvärr! ♥